2015-05-29--06-07 Marika i Alperna.

Arrangör: Vandra i Alperna.

Efter ett par års drömmande och längtande var det fredag den 29:e
Maj äntligen dags för mig igen att följa med Lasse Franklin, MC Tripp,
till Italien. Jag var med på en liknande resa i september 2012 och
visste därför den här gången lite vad vi hade att vänta. Men har sedan
dess velat uppleva det igen, och framför allt velat få med min Erica för
att även hon skulle få uppleva en så underbart häftig resa.......

Denna gång var vi två minibussar med släp fyllda med 12 motorcyklar
och 14 förväntansfulla personer. Blandade märken och modeller,
blandade åldrar och personligheter, blandade förarerfarenheter och
fartvanor. Vissa har varit med en eller flera gånger tidigare, andra på
sin första tur. Och ingen av oss ville åka hem när veckan var över!

Vi och våra motorcyklar fraktades ner på 1,5 dag med övernattning på
färja, och landade lördag kväll på Hotel Schaurhof utanför Vipiteno i Syd
Tyrolen. Där välkomnades vi med en ordentlig middag innan vi installerade
oss på våra rum och bäddade ner oss för en sista uppladdning. Där hade
vi sedan vårt utgångsläge hela veckan, med trevlig personal, frukostbuffé,
fyra rätters middag, och den stora fördelen att vi inte behövde packa med
oss några väskor.

Sedan följde 6 dagsturer genom dalar och över alppass. Vi körde på
snirkliga vägar slickade längsmed bergväggar, uppför och nerför
hårnålskurvor, genom tunnlar, och följde nästan grändlika genomfarter i
de små byarna. Vi möttes av snöklädda toppar, Dolomiternas karga klippor,
mullig grönska, fruktodlingar, och allt där emellan. Njöt av vidsträckta utsikter
från 2000+ meters höjder och känslan av att befinna sig i en modellvärld i
miniatyr i dalar som laguner omringade av höga alpväggar. Dessutom hade
vi en väldig tur med vädret, och undvek det mesta av de få lokala skurarna
med lämpliga lunchpauser.

Då vi var en relativt stor grupp och med blandade körstilar, körde vi en del
dagar gemensamt och ett par dagar delade Lasse upp oss. Då fick vi välja
om vi ville åka en långsammare/kortare tur eller en snabbare/längre tur, och
försökte tillfredställa så många önskemål som det gick. Vi som valde att de
dagarna hålla oss till de kortare turerna kom under veckan upp i ca 150 mil,
medan de något snabbare kom upp i lite över 190 mil. Det låter inte så
mycket då vi ofta var ute på tur från 9 till drygt 18 om dagarna. Men milen på
vägarna där är inte helt jämförbara med milen på svenska vägar. Det tror
jag nog de flesta som provat på håller med om.

Jag skulle personligen aldrig våga ge mig iväg till alperna på eget bevåg.
Men tryggheten att åka med en guid (och i mitt fall nära vän) som är van att
hitta runt i området, och att både få köra i sin egen takt men ändå i grupp
vänta in varandra i omgångar, det gör att alla som har en motorcykel har
chans att uppleva det här.

Sen blir det dessutom lätt en följd att man utmanas som förare, men aldrig
behöver känna sig pressad. Man lär av varandra, om körteknik, kurvtagning,
mc vård och mekande, under veckans alla samtal om den gemensamma
nämnaren mellan oss alla. Det har gjort att jag vid båda tillfällena då jag varit
med på dessa resor, förutom alla underbara minnen, dessutom fått med
mig bonusen att ha kommit hem som en bättre mc förare!

Att lasta motorcyklarna efter fredagens tur var ett sorgearbete för oss alla. Men
med den 1,5 dagar långa hemresan fick man chans både att sova ikapp, tvingas
varva ner och att smälta en del av alla intryck man fått.

Hoppas få chans att uppleva det igen!! ......alternativt en av Lasses vandringsresor
istället, för att möta alperna utan att behöva fokusera på nästa kurva hela tiden ;-)

Kommentarer hämtade från andra i gruppen:
Erica ~ Bästa semestern jag varit på!
Andreas ~ den roligaste vecka jag haft på hoj & kommer åka varje år.
Mikael ~ .....Varför ska jag ha kvar hojen hemma i Sverige för?
Finns ju inga vägar där som kan jämföras med att köra här....

Foto: Åsa, Jari, Lasse och Mikael.
Text: Marika.